Djupa ro

25716197._UY326_SS326_.jpg

Titel: Djupa Ro

Författare: Lisa Bjärbo

Serie: –

Förlag: Raben & Sjögren ( Tack för recensionsexemplaret!)

Sidor: 262

Utgivning: 2015

OBS SPOILERS kan förekomma!

Handling: ”Jonathan är död.”
Luddes röst bröts.
”Dom hittade honom igår. Vi måste åka hem.”

Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud nu, och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång.

Jonathan är död.
Dom hittade honom igår.
Vi måste åka hem.
Det blir aldrig normalt.

I det lilla småländska samhället Ingelstad hittas nittonåriga Jonathan död. Det är mitt i sommaren, och hans kropp ligger livlös vid Djupa Ro. När beskedet når de närmsta fyra vännerna återvänder de en efter en till sin barndomsort, och samlas igen för första gången på nästan ett år. På pappret är det för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog minst lika mycket om att överleva.

David, Tove, Ludde, Paula och Jonathan har alla vuxit upp här. På en plats där alla känner alla har de sett varandra spela fotboll, hångla och halsa folköl på badplatsen. De har sett varandra längta bort, och de har sett varandra stanna kvar. Ändå finns det så mycket de aldrig delat. Så mycket de aldrig pratat om.

Och ryktena färdas snabbt här. Det är mycket som är svårt att ta in. Jonathan drunknade. Han fastnade under bryggan och kom inte loss. Vad skulle han ens bada för? Ensam? Mitt i natten?

Omdöme: 

Innan jag började läsa djupa ro visste jag att den hade fått nästan bara bra recensioner och höga rejtings så jag förväntade mig att den skulle vara läsbar eller helt okej åtminstone.

citerade det jag skrev på goodreads

”Jag tyckte inte gänget var så nära som dom sa, dom ljög för varandra fast dom ska vara dom vännerna som säger allt till varandra. Kan säga att jag är rätt kräsen, tyckte om handlingen det var därför jag läste den, men hade hoppats på lite mer djupa karaktärer, man fick läsa ur Davids PoV och de kändes som det var att hälften av hans tankar var på Paula och den andra hälften var på Jontes död… han borde vara mer ledsen eller kände han inget?”

”Djupa ro” är en en långsam och tråkig bok där det inte händer så mycket, fokuset ligger på karaktärernas känslor och relationerna mellan dem. Jag tyckte inte man fick lära känna karaktärerna på djupet som jag skrev innan, jag kände inget alls för någon av karaktärerna. Jag blev inte det minsta berörd, storyn var rätt platt och seg.

Det är ytterst sällan som jag hittar bra svenska böcker. Jag vet inte om det är sättet att skriva, handlingen eller något annat, men jag har svårt att gilla svenska böcker. Och som väntat blev jag heller inte särskilt fäst vid denna bok. När jag skriver svenska böcker menar jag inte översatta böcker utan böcker skrivna av svenska författare.

Djupa Ro är en berättelse om vänskap, sorg och små samhällen. Om gamla minnen, nya känslor och hemligheter som sakta sipprar fram när man skrapar lite på ytan.

Jag ger den      2/5

Köp den hos Bokus, Adlibris och  Cdon

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under bok, bokrecension, idag, recension

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s