Titel: The Iron Thorn
Författaren: Caitlin Kittredge
Serie: Iron Codex #1
Sidor: 492
OBS spoilers kan förekomma!
Utgivning: 2011
Handling: In the city of Lovecraft, the Proctors rule and a great Engine turns below the streets, grinding any resistance to their order to dust. The necrovirus is blamed for Lovecraft’s epidemic of madness, for the strange and eldritch creatures that roam the streets after dark, and for everything that the city leaders deem Heretical—born of the belief in magic and witchcraft. And for Aoife Grayson, her time is growing shorter by the day.
Aoife Grayson’s family is unique, in the worst way—every one of them, including her mother and her elder brother Conrad, has gone mad on their 16th birthday. And now, a ward of the state, and one of the only female students at the School of Engines, she is trying to pretend that her fate can be different.
Handling: Titeln är epic, jag älskar paranormal titlar så självklart tog jag denna bok. Jag hade inga förväntningar så boken dög. Alla karaktärer hade starka röster, jag gillade Aoife ovanligt nog. By the way, brukar oftast störa mig på huvudkaraktären men nej det gjorde jag inte den här gången:)
Blev dock lite besviken på att Aoife skulle vara så utstött, hon har bara en endaste vän. Men det hade igentligen inte så mycket betydelse utan det hela handlade om att hon skulle hitta sin bror och att hon inte ville go crazy, alltså bli galen som hennes mamma och hennes bror.
När trion Cal, Aoife och Dean skulle resa eller ja vandra tillsammans blev jag rädd att det skulle bli ett triangel drama. Jag menar när har det inte blivit ett sådant om en tjej och två killar reser. Men som tur slutade det inte så, men vem vet det finns två böcker till i serien som jag faktiskt har lånat idag.
Under själva resan så blev jag allt mer besviken på Cal, inte trodde jag att han var en sån rädd och mesig typ, ville att han skulle vara en gentleman..xD
Det var självklart några övernaturliga varelser med i boken, fast dom hade inga särskilda krafter, eller? Och sen får man redan i början veta att Aoife är speciell och att hon har något inom sig.
Slutet var det bästa, det hände väldigt mycket och då såg man hur allt hängde ihop. Boken utspelar sig inte i nutiden utan då allt för lite mer fattigt och det fanns en skillnad mellan kvinnor och män.
Boken tog mig med storm, hade inte alls förväntat mig det jag just läst. Den var helt okej måste jag erkänna. Men vet inte riktigt om det var min typ av bok, äh vi får se vad som händer i nästa bok. Hoppas det blir en förändring och att det kanske kommer in en ny karaktär:D
Jag ger den 3/5
sizzen 