Den här recensionen ingår i en bloggstafett som B wahlström håller i, så stort tack till er! Igår var det Karolinas tur så kolla in hennes inlägg här ! Och nu har turen kommit till mig 🙂

Titel: Tårar i havet
Författare: Ruta Sepetys
Serie: –
Förlag: B Wahlströms (Tack för recensionsexemplaret!)
Sidor: 400
Utgivning: 2016
OBS SPOILERS kan förekomma!
Handling: Historiens största fartygskatastrof är nästan helt okänd, trots att den krävde över 9000 liv och inträffade bara 15 mil från den svenska kusten. RUTA SEPETYS har ägnat tre år åt arbetet med att skildra denna katastrof. Resultatet är Tårar i havet – en gripande berättelse, skriven med stor omsorg om de historiska detaljerna.
I januari 1945 är tusentals människor i Ostpreussen på flykt undan sovjetiska trupper. Bland flyktingarna finns ungdomarna Joana, Emilia och Florian. De har olika bakgrund och bär alla på hemligheter, men deras vägar korsas och de finner mod och styrka hos varandra. Tillsammans försöker de ta sig till Wilhelm Gustloff – ett fartyg som kan föra dem till tryggheten västerut över Östersjön. Men katastrofen inträffar precis när de tror sig ha friheten inom räckhåll och då spelar varken nationalitet eller klasstillhörighet någon roll. De 10 000 passagerarna kämpar alla för samma sak – sin överlevnad.
Omdöme: Innan jag började läsa den här boken hade jag hört talas om den när den släpptes på engelska. Jag såg ”polandbananasBOOKS” video på youtube där hon intervjuade Ruta Sepetys, klicka här om ni vill se videon. Såg jag blev riktigt glad när B wahlström valde att ha med”Tårar i havet” i bloggstaffetten.
Handlingen var väldigt gripande och redan på första kapitlet var jag fast, jag levde mig verkligen in i boken och föreställde mig själv fly från Hitler/nazisterna. Man blir helt kallsvettig och tagen av att det faktiskt har hänt på riktigt, nu menar jag inte just karaktärerna i boken eftersom dem är påhittade, men att folk har fått fly från Hitler är sant.
Denna berättelse följer fyra tonåringar vardera hyser en mörk hemlighet. Varje röst var så kristallklar att det var omöjligt att inte känna personen. Det fanns Joana, den unga vackra Litauiska sjuksköterskan som försöker att återförenas med sin familj, Florian, soldaten som inte var vad han verkade, Emilia, den unga polska flickan som på något sätt lyckats gå ut ur helvetet, och Alfred, sjömannen(nazisten) med några riktigt förvrängd bilder av verkligheten. Deras öde blir oförklarligt tvinnat tillsammans som de hamnar när dem reser samma väg. Berättandet är uppdelad i dessa fyra röster. Det gav lite mer djup till situationen.
Resan mot löftet om säkerhet under en tid och plats när ingen var säker gör grunden för en mycket spännande och fängslande historia. De fyra tonåringar från vitt skilda bakgrunder skapade en perfekt mix för denna bok.
En av de väldigt få grejerna som jag inte gillade med boken (och anledningen till att det har fyra i stället för fem stjärnor) är den polska flickans besatthet av soldaten Florian, hon var väldigt jobbig när hon klängde på honom och var så himla envis medans han stötte bort henne. Det kändes ibland som om hon hyste kärleks känslor för honom, men samtidigt kan jag väl inte skylla på henne. Florian var en av de väldigt få män som varit godhjärtad mot henne.
Jag ogillade hur boken slutade. Inte de val som författaren gjort med karaktärerna, men att det skärs bort så abrupt, jag hade velat ha åtminstonde ett kapitel till, eller en kort epilog. Septys gör ett mästerligt jobb med att föra fram det bästa i mänskligheten på de hårdaste tiderna när det var som värst. Även om historien är full av stunder av skräck och död och outsägligt förödelse, balanserar det dem med stunder av vänskap, kärlek, offer, hjältemod, generositet, och vänlighet. Jag tror att jag kan ha funnit en ny favorit författare inom historisk fiction. Rekommenderas varmt till alla bokälskare!
Jag ger den 4/5(3,7) stjärnor
Imorgon är det Elins tur, så glöm inte att kolla in hennes recension på ”Tårar i havet”!