Titel: Uprooted
Författare: Naomi Novik
Serie:-
Sidor: 435
Utgivning: 2015
OBS SPOILERS kan förekomma!
Handling:
“Our Dragon doesn’t eat the girls he takes, no matter what stories they tell outside our valley. We hear them sometimes, from travelers passing through. They talk as though we were doing human sacrifice, and he were a real dragon. Of course that’s not true: he may be a wizard and immortal, but he’s still a man, and our fathers would band together and kill him if he wanted to eat one of us every ten years. He protects us against the Wood, and we’re grateful, but not that grateful.”
Agnieszka loves her valley home, her quiet village, the forests and the bright shining river. But the corrupted Wood stands on the border, full of malevolent power, and its shadow lies over her life.
Her people rely on the cold, driven wizard known only as the Dragon to keep its powers at bay. But he demands a terrible price for his help: one young woman handed over to serve him for ten years, a fate almost as terrible as falling to the Wood.
The next choosing is fast approaching, and Agnieszka is afraid. She knows—everyone knows—that the Dragon will take Kasia: beautiful, graceful, brave Kasia, all the things Agnieszka isn’t, and her dearest friend in the world. And there is no way to save her.
But Agnieszka fears the wrong things. For when the Dragon comes, it is not Kasia he will choose.
Omdöme: Eftersom väldigt många har gillat denna bok så blev jag självklart också nyfiken på varför alla gillar den så därför lånade jag boken. Det började helt okej, som man kan läsa i handlingen så börjar det med att man får se att ”the dragon” tar och väljer den tjej som han vill ha, som väntat så tar han Agnieszka och inte hennes bästa vän Kasia. Ja och det är där allt börjar, Agnieszka får veta att hon är en häxa och allt möjligt skumt händer sen i boken.
Störde mig på i början att Agnieszka bara klankade ner på sig själv och sa att hon inte var bra på något, hon var inte så fin, var stor fotad osv, medans hon sa allt bra om sin vän Kasia.
At seventeen I was still a too-skinny colt of a girl with big feet and tangled dirt-brown hair, and my only gift, if you could call it that, was I would tear or stain or lose anything put on me between the hours of one day.
Jag trodde att the dragon var en riktig drake men såklart inte, det är en mänsklig person med armar och ben med magi i princip. I början fick jag kanske inte en så jätte trevlig bild av honom, han var en douchebag, rätt dryg, sur och irriterad hela tiden i första delen av boken. Han blev bättre i slutet, men nah gillade inte han så mycket.
He was irritated with me every time I came into his library, even on the few days that I managed to keep myself in good order: as though I were coming to annoy and interrupt him, instead of him tormenting and using me. And when he had finished working his magic through me and left me crumpled on the floor, he would scowl down at me and call me useless.
I slutet kan jag erkänna att jag tyckte Agnieszka och the dragon var lite gulliga tillsammans. Men wtf slutet hur tusan tänkte Novik, sådär kan man inte sluta mitt i en scen. Det sluta med att Agnieszka visade the dragon för hennes mamma, man ba okej bra slut * clap * clap nej jag blev inte nöjd men slutet var ok.
Nu undrar du säkert varför jag ger den så lågt betyg, men det är för att efter all hype så blev jag riktigt besviken.
Jag ger den 2/5
sizzen 