Titel: Och mörkret föll
Författare: Madelene Lundvall
Serie: Och mörkret föll #1
Förlag: LC förlag (Tack för recensionsexemplaret!)
Sidor: 383
Utgivning: 2016
OBS SPOILERS kan förekomma!
Handling: (från goodreads)
Ett stort oväder drar fram genom mellersta Sverige och skadar flera hus i dess väg. En blixt får ett träd att rasa in över en undangömd jordkällare som ruvar på den mörkaste hemlighet någon kan ens föreställa sig. Samma natt förändras Melindas liv för alltid, men när hon väl inser det är det försent.
När Melindas bror, David, av misstag råkar öppna en portal som legat dold under en gammal jordkällare och hamnar i en främmande och ny värld kan ingen ens föreställa sig vilka krafter han just släppt lös. Eller vilken fara han försatt sin syster i utan att ens veta om det.
Samtidigt dyker två mystiska unga män upp i Melindas liv. Trots deras olikheter, den ena exotisk och godhjärtad medan den andra är mörk och farlig, känner hon sig hjälplöst dragen till dem båda.
När Melinda plötsligt kidnappas och hålls fånge i den andra världen börjar pusselbitarna sakta falla på plats, hon upptäcker sina speciella förmågor och får slutligen reda på sanningen om sitt förflutna.
Med hemlängtan till tryggheten och drömmen om att fly, inser Melinda sina begränsningarna då landskapet styrs av blodtörstiga väsen, alla redo att ta en tugga av henne.
Melinda har blivit en bricka i ett farligt spel och hon kastas mellan gott och ont. Kommer Melinda att klara sig hem med livet i behåll eller är hon förlorad till de mörka makterna för alltid?
Omdöme: Jag börja med att säga att denna bok tog mig över förväntan, den var förvånansvärt bättre än vad jag hade trott.Första intrycket av boken var att det skulle vara som en av flera fantasy böcker, men nej ,”Och mörkret föll” har något som gör så att den sticker ut i mängden.
Det här med att det var ett triangel drama och hur tydligt det var vilka som var goda och onda är inget nytt, jag trodde faktiskt inte att jag skulle gilla deras triangel drama som jag gjorde. Oftast brukar jag bara sucka om det är ännu ett triangel drama, men nej Madelene har verkligen fått till det.
Melinda som var centrumet av boken tänkte inte alls i olika situationer som uppstod , hon var rätt naiv, enkel och alldeles för snäll/blyg. Jag hade velat se mer att hon kunde bli lite mer tuff och att hon faktiskt kunde åtminstone försvara sig själv. Sen har vi Ossian som är den ”goda” , han gick mig på nerverna lite då och då med att han hela tiden var den typiska överbeskyddande killen som inte trodde tjejen skulle kunna klara sig på egen hand. Som ni säkert kan ana så gillade jag bättre den ”onda” som var Kastio från första början. Han var också en rätt typsik karaktär som man säkert mött i andra böcker, han var egentligen inte alls så ond som folk tycktes tro om honom. Sist men inte minst har vi David som är Melindas brorsa, han är inte med så mycket men han är väl helt okej.
Eftersom jag har läst väldigt mycket fantasy så blev jag inte så imponerad som säkert de flesta kommer bli. Jag tyckte att karaktärerna inte var något nytt pga det finns flera böcker med samma princip ,som med att killarna är onda vs goda och att huvudpersonen har krafter. Men jag gillade boken, det kan du vara säker på!
En sak som jag glömde att nämna i början var att det var riktigt intressant att se hur Lundvall har uppmärksammat all miljöförstöring som händer i världen/ Sverige.
Alla sidor flöt på riktigt bra och med tanke på min väldigt kräsna betygsättning så var det ett bra betyg. ”och mörkret föll” hade en spännande handling som direkt fångar läsarens uppmärksamhet och får en att vilja fortsätta läsa. Jag läste ut denna bok i en enda sittning, rekommenderas till fantasy älskare! ( Jag kommer definitivt vilja läsa nästa del i serien)
Jag ger den 3/5
sizzen 